Vi pratar ofta om att hundmöten börjar långt innan själva mötet. Och det stämmer.
Stressnivå, tidigare erfarenheter, smärta i kroppen och allt annat som pågår i vardagen påverkar hur mötet kommer att bli.
Men vi vet också en annan sak. Det är i själva mötet det känns tufft.
Och något som kan vara lätt att missa är att mötet inte börjar när hundarna står nos mot nos.
Det börjar när någon kliver in i hundens zon.
Alla har vi en zon. Hos människor brukar man säga ungefär en armlängds avstånd.
Hos hundar är den ofta betydligt större.
Har man hundmötesproblem kan zonen vara allt från 10 meter upp till 50 meter – och ibland ännu mer. Det är inte överdrivet. Det är bara där din hund börjar känna att det blir för nära.
När någon kliver över den här gränsen händer något.
Hunden känner:
Och det är här vi ser skällande och utfall.Inte för att hunden är dum, olydig eller vill bråka. Utan för att den behöver mer avstånd.
En av de viktigaste sakerna vi kan göra är att ta reda på:
Var börjar min hunds zon? Om din hund behöver 50 meter, då kan du inte börja jobba med strategier eller försöka att lugnt gå förbi på 10 meter. Det blir för svårt. För pressat. För överväldigande.
Men om du möter hunden där den är – och håller dig precis där zonen börjar och använder dina strategier där det fortfarande finns utrymme – då händer något annat.
Hunden får erfarenhet av att:
Och när tryggheten byggs, då kan zonen börja minska i den takt som funkar för dig och din hund. Här bygger vi alltså trygghet och ger hunden nya erfarenheter.
Är stresshinken full? Är hunden utvilad? Är den hög i energi osv.
Och hur känner du som håller i kopplet? Är du lugn och trygg? Eller stressad och osäker?
Allt det här spelar in. Vi vet att hundmöten är tuffa. Men när vi börjar se var det faktiskt startar, blir det mindre överraskande och mer hanterbart.
Det är inte svart eller vitt. Det är inte perfekt varje dag.
