”Frys”, ”förskräckt” eller ”falla”, vad är det egentligen som händer?
När en hund reagerar starkt i en jobbig situation är det lätt att tro att den ”bara blev stilla”. Men stillhet kan betyda många olika saker och att förstå skillnaden kan förändra hela sättet vi bemöter vår hund på.
Alla tre är biologiska försvar. Ingen av dem är medvetna val.
Men de berättar olika saker om hur hunden har det på insidan och vilken hjälp den behöver just då.
| Frys | Förskräckt | Falla | |
|---|---|---|---|
| Stressnivå | Måttlig till hög | Extrem | Överväldigande / kollaps |
| Aktivering | Hög beredskap, stilla i väntan | Full panik, men motoriskt låst | Nervsystemet stänger ner (kollaps) |
| Kroppens tillstånd | Stilla, fokuserad, alert | Stelfrusen av skräck | Slapp, kraftlös, “avstängd” |
| Medvetande | Helt vaken, observerar | Vaken, men ”låst i panik” | Frånkopplad eller medvetslös |
| Funktion | Vänta in rätt ögonblick att agera | Sista chansen att undvika död | Ge upp, sluta kämpa |
| Neurobiologi | Sympatisk aktivering utan rörelse | Sympatisk + blockerad motorik (tonic immobility) | Dorsal vagus (parasympatisk kollaps) |
| Efteråt | Kan släppa snabbt | Kan leda till utbrott eller skakande | Tar lång tid att återhämta sig |
Frys, Hunden stannar upp, tittar, håller andan. Den är spänd men väntar. Kanske på signal, kanske för att avgöra vad som händer. Jag tänker att vi ser det ofta i början av ett möte, fryser inför beslut: gå fram eller bort? Spela schack med hotet: vänta, avvakta, tänk.
Förskräckt, Hunden stelnar fullständigt, ögon stora, kanske skakar eller dreglar. Ser frånvarande, men ändå påslagen ut. Kan hända vid extrem rädsla, där den inte ser någon väg ut (fortfarande medveten). Panik i tvångströja: ”jag vill fly, men kan inte röra mig!”
Falla, Hunden lägger sig, kroppen blir mjuk, kanske kissar, flackande blick eller helt ”borta”. Går inte att nå. Det är överlevnad genom uppgivenhet. Nervsystemet har stängt ner. Kroppen drar ur sladden: ”det här är för mycket, jag ger upp”
Det mest smärtsamma är när man ser så kallade ”professionella tränare” aktivt begränsa hundens möjligheter att agera.
De förhindrar hunden att:
De tror att de tar bort ”problembeteenden”, men i själva verket bygger de upp en tryckkokare. Hunden ser lugn ut.
Men under ytan finns:
Det är lätt att tro att det är ”kontroll”. Men det är inte kontroll, det är inlärd hjälplöshet.
Mer om det i nästa inlägg!