
Jag (Susanna) minns 2009 när jag gick etologi för Lasse Fält att han redan då pratade om att ofta låta hunden välja höger/vänster men att det ibland var vi som bestämde.
I samma diskussion sa han att det var en av få gånger han kunde ”korrigera”, om hunden har lärt sig ”välj höger stig” och ”välj vänster stig” – och vi bad om ”höger” och hunden gick åt vänster. Då kunde han typ harkla sig och påminna ”höger, sa jag ju”. Men det var inte det vi skulle prata om nu, utan vikten av att låta hunden välja.
Är det att någon annan har full kontroll, eller att man själv får välja hur man vill agera?
Absolut – Ibland VILL man inte behöva välja, det gäller både oss och hundar. Men att inte ha ett val är inte samma sak som att ibland slippa välja.
Forskningen är tydlig: Det är inte själva hotet som avgör hur stressande en situation blir, det är om du har möjlighet att påverka situationen eller inte.
Det kallas för agency, att ha valmöjlighet och kontroll över sin egen kropp och sina egna beslut. Och det spelar större roll än du tror.
I en studie av Lin et al. (2014) såg man att deltagare som hade tillgång till information och kontroll upplevde mindre rädsla, trots att de exponerades för samma obehag som andra. Det var alltså inte hotet i sig som var det värsta, det var ovissheten och bristen på kontroll.
Liknande resultat har setts i djurstudier (Maier & Seligman, 2016), där djur som kunde förutse eller påverka stressen inte visade samma negativa effekter som de som var fast i ett hjälplöst läge.
Detta säger oss att metoder som BAT där hunden LÄR sig välja är bättre för nervsystemet och individen än ”knyck i koppel”. Även om det kanske ser likadant ut i slutändan.
När en hund (pga exempelvis koppelknyck) inte får fly, inte får säga nej, inte får påverka situationen, då har vi tagit ifrån den möjligheten att självreglera sin stress.
I stället tvingas den in i ett tillstånd där kroppen stänger ner:
Det här är inte samarbete. Inte Lydnad. Det är överlevnad.
Så när vi låter hunden säga ”nej tack”, backa undan, ta paus, eller välja sele/tuggben/belöning, då är vi inte bara snälla utan vi jobbar med nervsystemets grundbehov.
Det är det mest stressreglerande vi kan göra.
Referenser:
Lin, A. et al. (2014). Information availability and fear response
Maier, S.F. & Seligman, M.E.P. (2016). Learned helplessness at fifty: Insights from neuroscience.
Shihata, S. et al. (2016). Uncertainty as a cognitive vulnerability factor in anxiety.
Här får du svara på 15 vardagsnära frågor. Välj det alternativ som känns mest sant just nu.
Poängen visar vilka livskunskaper som verkar starka just nu och vilka som kan vara fina att börja med.
Ta gärna en print-screen på resultatet och gör quizet igen om några veckor. Små förändringar i vardagen kan ge stor skillnad över tid.