
Det finns inga enkla svar på varför hundar får hundmötesproblem. Och det är viktigt att säga direkt.
Hundmötesproblem är nästan alltid individuella. Det beror på hundens erfarenheter, människans erfarenheter, relationen dem emellan och vad som pågår i livet just nu. Ofta är det flera saker som samverkar, inte en enda tydlig orsak.
En vanlig anledning är tidigare negativa upplevelser.
En hund kan ha blivit påflugen, skrämd eller hamnat i en situation som känts hotfull. Då är det fullt rimligt att hunden senare blir vaksam eller reagerar starkt när andra hundar kommer nära. För hunden handlar det inte om att vara “jobbig”, utan om att skydda sig själv och få ha sitt eget space. Hunden har lärt sig att sådana situationer inte slutar väl.
En annan vanlig orsak kan uppstå under valp- och unghundsperioden.
När hunden är liten uppmuntras den ofta att hälsa på nästan allt och alla. Vi upplever det som mysigt, socialt och självklart. Valpen får gå fram, och det känns rätt.
Men så växer hunden. Den blir större, starkare och könsmogen. Hormonerna börjar spela in och omgivningens förväntningar förändras. Plötsligt vill inte alla längre att din hund ska komma fram och hälsa. Och du kanske inte heller vill att din hund ska gå fram till alla längre.
Hunden är däremot van vid att det är så promenader fungerar.
Här kan en konflikt uppstå. Hunden vill fram, men hålls tillbaka. Frustration och osäkerhet byggs upp, och reaktionerna kommer. För vissa hundar förstärks detta ytterligare av rivalitet, dofter, löptikar och den ökade medvetenheten om andra hundar i området.
Vi behöver också fundera på hur vi människor agerar i vardagen.
I det fria går hundar sällan rakt mot varandra. De kommunicerar på avstånd och går i bågar runt varandra. Att gå rakt emot någon är hotfullt i hundspråk och används främst när det ska bli konflikt.
I vår människovärld ser det annorlunda ut.
Vi möts på smala trottoarer, gångvägar och stigar. Vi går rakt fram med hunden i koppel och förväntar oss att den ska klara det, för det är ju inget konstigt för oss.
Men för hundarna kan det vara precis tvärtom.
De kommunicerar, signalerar obehag och försöker skapa avstånd. Vi fortsätter att gå. Det kan skapa en historik där hunden lär sig att möten är trånga, jobbiga och svåra att hantera. Att den inte blir sedd eller förstådd.
När problemen väl uppstår är det lätt att tänka att man behöver “träna hundmöten”.
Man ser till att få fler möten och tränar i situationen, ofta med tanken att det ska bli bättre med tiden. Men för många hundar och hundägare blir det tvärtom. Fler möten utan förändrade förutsättningar leder till fler erfarenheter av det svåra, stressiga och obehagliga.
Och så har vi människan i andra änden av kopplet.
Hundmöten är jobbiga för många av oss. Inte för alla, men för många. Vissa skakar av sig det som händer och går vidare. Andra känner stress, oro, skuld eller till och med skam över att de inte får det att fungera.
Tankarna snurrar:
Ska jag vända? Ska jag stå kvar? Vad tycker den andra? Gör jag fel? Jag borde kunna det här.
Den här inre stressen påverkar oss, och hunden märker den också.
Tillsammans med hundens egen historik blir situationen ännu mer laddad.
Det är också viktigt att komma ihåg att hundmötesproblem inte alltid handlar om mötena i sig.
Stress i kroppen spelar en stor roll. För lite vila, för mycket intryck, över- eller understimulans kan göra att hundens stressnivå ligger högt redan från start. Då finns det helt enkelt inget utrymme kvar när en annan hund dyker upp.
Smärta och kroppsligt obehag är en annan faktor som är viktig att ta hänsyn till.
Misstänker du att din hund har ont? Eller är det så att ni har tränat massor utan att ta er framåt? Då kan det vara klokt att låta en fysioterapeut titta på din hund.
Kosten är också en viktig del.
Vad får hunden för mat? Kan det vara så att maten inte är optimal för just din hund? En mage i obalans kan skapa stress i hela systemet. Har hunden ont i magen, spänd mage, diarréer eller andra magbesvär är det svårt att vara lugn, trygg och hanterbar i pressade situationer.
Återkommande svampinfektioner, tandvärk, hälta eller andra tecken på obehag är sådant som också behöver tas på allvar. Det här är viktiga saker att ha med sig. För när vi får ordning på de här delarna och hjälper hunden till bättre mående, då har vi ofta redan kommit en lång bit på vägen.
Både jag och Susanna har haft hundmötesproblem med några av våra hundar. Och de har sett olika ut.
Min första bullterrier hade varit med om traumatiska upplevelser innan han flyttade hem till mig. Det visste jag inte om.
På den tiden handlade all hjälp om att träna bort symtomen. Ingen pratade om grundorsaken. I efterhand önskar jag att jag hade haft tillgång till den kunskap jag har idag.
Med Åke såg det annorlunda ut. Där handlade det inte om trauma, utan om stress i kroppen. Magproblem och infektioner påverkade hela hans mående. När jag fick ordning på kosten och kroppen blev också hundmötena mycket bättre.
Och Susannas första egna cockerspaniel hade smärta i kroppen. Det tog tid att hitta vad det berodde på. Men när de väl fick rätt hjälp försvann också hundmötesproblemen.
Det här är anledningen till att vi inte kan se hundmöten som ett isolerat problem.
Att bara träna i själva mötet räcker sällan. Vi behöver också titta på de underliggande faktorerna, hur hunden mår, både i kroppen och i vardagen. Det är en helt avgörande del.